Kalenderkrock till tusen

Det är synd när saker och ting krockar och smäller in i varandra i almenackan. Då får man köra prioritering med hjärnan. Läxor hamnar långt ner. Längst ner. Men det gör ingenting.
Allt man är med om under en dag tar man lärdom av. Så slutsatsen av detta är att läxor och skolan inte nödvändigt vis måste vara viktigast.
Den som kan dö lyckligast är nog inte den som satt med näsan djupt i skolboken hela ("fritiden") utan snarare den som lämnade böckerna i skåpet och gjorde det som gjorde personen lycklig.
Fast det är klart.
Man måste ju plugga med. Det kan vara riktigt trevligt ibland. Med en kopp kaffe och med lite pepping från någon fin kamrat.

En söt mycket klok och fin människa jag vet fyllde år idag. Denna person är det mycket (om inte omöjligt) svårt att inte tycka om. Så grattis till dig om du läser detta!


En skumtomte och du

Att flumma runt till 04.23 är kul. Det är fint om man gör det med någon man tycker om med.
Att tänka på viktiga saker och organisera i skallen är bra. Dock blir det lätt geggigt av all information ibland. Men så är det bara.
Sova utan drömmar, det är som att vara död. Åtta timmar svitchar förbi utan att man är mdeveten om det. Skumt.

Gröna prickar och blå kläder, guldiga lampor och vita möbler. En skinande rosa telefon, en färgad snurrig sladd ringlar iväg till väggen. Rrrrrrr Rrrrrring! Det var minsann du. Skulle komma förbi. Kaffe eller te? Varm choklad tack.

Nu lämnar jag huset och det varma för att ge mig ut i mörkret och kylan. Mitt eget fel, skulle gjort det tidigare under solen, men jaja.

Sov sött och dela med dig av skumtomtarna.

Små klumpar av lycka

Lyssnade på musik på bussen tillsammans med syster. Låtar med texter som betyder någonting kan nästa få en att gråta ibland. Musiken jag lyssnade på skickade ut små klumpar av lycka rakt ut i hjärtat. De satte sig där på insidan.
Om bara några månader är det sommar och varmt ute. Längtar.
Men om bara några månader börjar det bli mörkt igen.
Man ska spara på sina klumpar av lycka. Pilla lite på dem, men inte ifrågasätta dem. Man ska låta dem sitta där de sitter och njuta av det.

Var är alla svar? Alla jävla svar? Alla jävla svar på dom frågor som vi har? Sluta existera, sätt igång och leva.
Befria dig själv. Låt inga myter styra ditt liv.
Och jag vill leva, på roller coaster... För du kan inte fly. Och Jag vill leva, på roller coaster... Du lurar dig själv
.

Isolering

Igår när jag kom hem. Klockan var halv tolv, natt. Släckte jag ljusen, gick in i mitt rum och stängde om mig.
Det var fint. Det hade börjat snöa såg jag genom fönstret. Mobilens digitala siffror släckte jag genom knappen längst upp. Sladden till tv låg utdragen från uttaget och såg ut som en död svart orm. Datorn blinkade nog lite på våningen under.
Och där fanns bara jag. Jag och min svarta bok. Jag och min svarta bok och så hela Jag liksom.

Man tänker sitt

Hjärnförvirrad

...och hjärtförvirrad.

det snurrar litegranna. Inte sådär farligt mycket att man måste lägga sig ned. Det snurrar lite sådär som livet kan göra ibland, så att det suger till i hela ens själ en stund. Så snurrar det.
Det susar lite i öronen och det är lite suddigt framför ögonen. Men det är okej, det räcker att blunda och andas. ibland räcker det så.
Ibland kanske man får prata med hjärnan och försöka förklara för det, tala det till rätta.
Mina fingertoppar är kalla, nästippen med.
En bok med svarta pärmar och vita rena blad är en bra hemlig fin bok. Jag skriver i den. ibland. Då plockas den fram, blir bläddrad i. Men ögonen läser inte om det som varit. Jag räddar bara vissa delar till ingenting.

Vila.

Skjut inte upp saker. en dag kan det vara försent.


Hundra år

... är en ack så kort tid, men samtidigt är det en ack så lång tid...

Goddag och hoppas att det år vi nu startat har börjat bra!
Igår var jag på anställningsintervju, det var en spännande upplevelse. I mars får jag beskedet. Vi får se hur det går, det vore himla kul, ett sommarjobb är det som gäller i så fall. :)
Eftersom bussen var försenad med fyrtio minuter, så fick jag och min kusin (som också skulle till intervjun) förflytta oss väldigt långt på väldigt kort tid... Så inte blev det någon mat som planerat...
Tio timmar efter frukost räddade i alla fall min käre fader oss från hungersdöden och vi fick underbar köttfärsås och Lottas bästa spaghetti!! TACK!!

Igår innan bussens avgång så hann jag med att prova hela stadens jeans, inte ett enda par passade... Jag kommer nog aldrig hitta några nya. Mina bästaste gamla hålls ihop av säkerhetsnålar... Suck!!

Nu ska jag nog ta och läsa lite i "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" en sjuk rolig och bra bok.

Ha det nu riktigt bra och inled 2011 på ett muchomegabra sätt!

/Mimmi


RSS 2.0