Egentligen fattar man ju liksom allt i förväg

Letar man runt lite i magen eller i vilken del som helst av kroppen och tänker på det som man tänker på, så tror jag att det finns en punkt någonstans där man redan vet. Där man liksom redan vet hur det kommer sluta.
Så tror jag.
Fast i alla fall jag är nog för dum för att leta reda på punkten när man egentligen borde.
Sån är jag.


Vem ska man tro på

tro på tro på när, tro på när allt blev så här...

Mhm... Nu är det skoj minsann. Hela veckan är tillägnad nöjen, nöjen och roligheter. Det är ju roligt!
Vädret är helt underbart och jag bara undrar när det ska upphöra och när det är dags för nästa vecka av gråmulenhet och regn. Pessimst javisst!
Egentligen borde jag plugga just nu, egentligen, egentligen GHA, nepp jag gör det... sedan. Eller okej, lovar att göra det snart faktiskt.

Undrar om alla har sådana där bollar i läpparna, de är skitirriterande och jag undrar om det är sådana där jätteskumma fettklumpar som man kan få i öronen och så. Usch vad äckligt i så fall!

Innan idag gick jag och några braiga klasskompisar till en park i närheten av skolan och låg i vitsipporna och slappade och tog kort. Det var härligt.

Nu ska jag planera resten av kvällen, så att jag vet vad som händer ikväll.


Lever man bara en gång så måste ju allt man vill göra finnas inne i det livet liksom. Så skjut inte upp saker och ting.

Hon verkar ensam och komlicerad

Hon har ett hjärta utan hem
Hon kanske förlorat någon någon, något kanske slagits itu.

Så var det lov, igen. Det är skönt. För en gångs skull så är det inte helt fullbokat. Jag hoppas på att; umgås med min käre kusin och vän, mina fina estetvänner, gå promenad/er med "hon med bäst humor i världen", hälsa på släktingar i staden sju mil härifrån, bo i båda hemmen. Förhoppningsvis hinner jag.

Har du fått såna där endorfinchockar någon gång. Sådär att lyckan nästan spränger bröstet på dig och försöker rymma ut, sådär att det värker i halsen, sådär så att det gör ont i hjärtat.

Tänk vad härligt om man ändå hade kunnat tro. Men som Thåström sjunger:

Jesus gick på vattnet, det är något visst med den idén. Med två tomma händer byggde han sin månraket. En enkel man som du och jag fast med något bättre manér. Jag vill, du vill. Alla vill till himmlen och åka limousin förstås, alla vill till himmlen, till himmlen.

Ett enkelt sätt att fly från sina bekymmer, problem och misstag.
Tänk vad enkelt och lätt allt plötsligt skulle bli. När man dör så skulle allt lösa sig. Då skulle inte döden vara ett slut utan snarare en början. Tänk så underbart!
Jesus var ju som alla andra, bara lite... annorlunda liksom. Jag menar han kunde hela människor med sina bara händer, gå på vattnet... Och han den där Moses, han, ja han delade på röda havet med sin stav... Underliga människor de där.
Klart att alla vill till himmlen, men frågan är finns den? Vad är oddsen på det.

Nä nu ska jag ta och fixa iordning och sedan slänga benen över cykeln och sparka iväg mot repet. Så idag vankas omtagningar, omtagningar, omtagningar, sång, dans och mycket hjärninformation.

Igår cirkulerade måsar runt skolan. De har hittat ända hit. Det är vår mina vänner, det är minsann vår!


Har man en gång kommit hit så blir man aldrig mera fri


Nu är det liksom mars. Så kan det gå minsann.
Igår var det soligt, då smög alla människor ut som små mullvadar för att suga i sig av den plötsliga D-vitaminen. Vilken kick. Fast alla verkar lite slöa nu, befolkningen är vårtrött.

Det har börjat hända saker på jorden, revolutioner. Det är fantastiskt hur starka vi är tillsammans, men det är konstigt att vi ändå är så svaga, oavsett hur många vi är. Hur ska vi kunna bestämma vad som är de rätta besluten? Finns det någon ens som kan svara på det? Vem är syndabocken?

Jag funderar på om man bara kan glida genom tiden. Eller vaknar man en dag plötsligt upp då? Och så har tiden liksom gått väldigt fort. Det rycker lite i musklerna när jag tänker på det. Som för att skynda på framåt, hänga med på något sätt.



Skulle natten plötsligt bli dag och du inget märkt
behåll ditt lugn
natten kommer igen, alldeles strax, snart
Vissa stunder går fort, andra går långsamt
de som går fort är de som vi är rädda för
då har vi ingen kontroll, kan inte styra
har ingenting att säga till om
Fast kanske är det i dessa stunder vi är lyckligast
då känns det mest
Det finns inte mycket vi kan vara säkra på
fast att tiden går
Det vet vi
För det har vi känt
Skulle natten plötsligt bli dag och du inget märkt
behåll ditt lugn, för du vet ju.
 

Tack mars med dina dova nyanser för den här gången och hej april med din sol och ljusa färger

Jag hörde hur hon sjöng tyst för sig själv

Jag har märkt att vårat hus sakta sakta blir kallare och kallare när alla gått till sängs. Kvar sitter jag i mörkret och tittar.
För ett år sedan såg livet annorlunda ut. Det är helt otroligt hur fort det gått. Läskigt.
Intryck som livet erbjuder.
 
" Jag frågade poeterna som satt där på rad, de bara glodde kaninögda rakt fram, tillslut, tillslut sa en av dem, vad kan vi om sånt. Kärlek är för dom, dom som har tur"
Hmm... Hoppas det är fel.

Nu ska jag sova. Det borde jag göra i alla fall.

Everybody looking for something

Cyklade för första gången på länge idag. Det var fint. Halt men mysigtpirrimagensnartärdetvårhär känsla i magen (trots att kylan säger att varmare tider kan vi se oss om i stjärnorna efter).

Jag har tänkt lite. På det här med tid. Hur mycket olika det kan uppfattas.
En del gånger går en minut mycket fort och räknas knappt, som när man umgås med någon man tycker mycket om. Ibland går en minut långsamt, mycket långsamt, som när man sitter på spinningcykeln och svettas.
Men en minut är alltid sextio sekunder, inte sant? Hmm, konstigt. Underligt minst sagt.

Att lyssna på musik så här på natten, i en stilla lägenhet, i en sjudande men nu sovande stad, det är vackert. Att sitta i fönstret och titta ut. Med fin musik som dansar in i öronen på ett perfekt sätt. Lent och mjukt letar den sig ut genom högtalarna och glider utan minsta misstag genom luften och rinner in i öronen som honung. Det är att leva.

Nu snöar det med

Kalenderkrock till tusen

Det är synd när saker och ting krockar och smäller in i varandra i almenackan. Då får man köra prioritering med hjärnan. Läxor hamnar långt ner. Längst ner. Men det gör ingenting.
Allt man är med om under en dag tar man lärdom av. Så slutsatsen av detta är att läxor och skolan inte nödvändigt vis måste vara viktigast.
Den som kan dö lyckligast är nog inte den som satt med näsan djupt i skolboken hela ("fritiden") utan snarare den som lämnade böckerna i skåpet och gjorde det som gjorde personen lycklig.
Fast det är klart.
Man måste ju plugga med. Det kan vara riktigt trevligt ibland. Med en kopp kaffe och med lite pepping från någon fin kamrat.

En söt mycket klok och fin människa jag vet fyllde år idag. Denna person är det mycket (om inte omöjligt) svårt att inte tycka om. Så grattis till dig om du läser detta!


En skumtomte och du

Att flumma runt till 04.23 är kul. Det är fint om man gör det med någon man tycker om med.
Att tänka på viktiga saker och organisera i skallen är bra. Dock blir det lätt geggigt av all information ibland. Men så är det bara.
Sova utan drömmar, det är som att vara död. Åtta timmar svitchar förbi utan att man är mdeveten om det. Skumt.

Gröna prickar och blå kläder, guldiga lampor och vita möbler. En skinande rosa telefon, en färgad snurrig sladd ringlar iväg till väggen. Rrrrrrr Rrrrrring! Det var minsann du. Skulle komma förbi. Kaffe eller te? Varm choklad tack.

Nu lämnar jag huset och det varma för att ge mig ut i mörkret och kylan. Mitt eget fel, skulle gjort det tidigare under solen, men jaja.

Sov sött och dela med dig av skumtomtarna.

Små klumpar av lycka

Lyssnade på musik på bussen tillsammans med syster. Låtar med texter som betyder någonting kan nästa få en att gråta ibland. Musiken jag lyssnade på skickade ut små klumpar av lycka rakt ut i hjärtat. De satte sig där på insidan.
Om bara några månader är det sommar och varmt ute. Längtar.
Men om bara några månader börjar det bli mörkt igen.
Man ska spara på sina klumpar av lycka. Pilla lite på dem, men inte ifrågasätta dem. Man ska låta dem sitta där de sitter och njuta av det.

Var är alla svar? Alla jävla svar? Alla jävla svar på dom frågor som vi har? Sluta existera, sätt igång och leva.
Befria dig själv. Låt inga myter styra ditt liv.
Och jag vill leva, på roller coaster... För du kan inte fly. Och Jag vill leva, på roller coaster... Du lurar dig själv
.

Isolering

Igår när jag kom hem. Klockan var halv tolv, natt. Släckte jag ljusen, gick in i mitt rum och stängde om mig.
Det var fint. Det hade börjat snöa såg jag genom fönstret. Mobilens digitala siffror släckte jag genom knappen längst upp. Sladden till tv låg utdragen från uttaget och såg ut som en död svart orm. Datorn blinkade nog lite på våningen under.
Och där fanns bara jag. Jag och min svarta bok. Jag och min svarta bok och så hela Jag liksom.

Man tänker sitt

Hjärnförvirrad

...och hjärtförvirrad.

det snurrar litegranna. Inte sådär farligt mycket att man måste lägga sig ned. Det snurrar lite sådär som livet kan göra ibland, så att det suger till i hela ens själ en stund. Så snurrar det.
Det susar lite i öronen och det är lite suddigt framför ögonen. Men det är okej, det räcker att blunda och andas. ibland räcker det så.
Ibland kanske man får prata med hjärnan och försöka förklara för det, tala det till rätta.
Mina fingertoppar är kalla, nästippen med.
En bok med svarta pärmar och vita rena blad är en bra hemlig fin bok. Jag skriver i den. ibland. Då plockas den fram, blir bläddrad i. Men ögonen läser inte om det som varit. Jag räddar bara vissa delar till ingenting.

Vila.

Skjut inte upp saker. en dag kan det vara försent.


Hundra år

... är en ack så kort tid, men samtidigt är det en ack så lång tid...

Goddag och hoppas att det år vi nu startat har börjat bra!
Igår var jag på anställningsintervju, det var en spännande upplevelse. I mars får jag beskedet. Vi får se hur det går, det vore himla kul, ett sommarjobb är det som gäller i så fall. :)
Eftersom bussen var försenad med fyrtio minuter, så fick jag och min kusin (som också skulle till intervjun) förflytta oss väldigt långt på väldigt kort tid... Så inte blev det någon mat som planerat...
Tio timmar efter frukost räddade i alla fall min käre fader oss från hungersdöden och vi fick underbar köttfärsås och Lottas bästa spaghetti!! TACK!!

Igår innan bussens avgång så hann jag med att prova hela stadens jeans, inte ett enda par passade... Jag kommer nog aldrig hitta några nya. Mina bästaste gamla hålls ihop av säkerhetsnålar... Suck!!

Nu ska jag nog ta och läsa lite i "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" en sjuk rolig och bra bok.

Ha det nu riktigt bra och inled 2011 på ett muchomegabra sätt!

/Mimmi


Här sitter jag och myser

...med gröt, apelsin, kaffe och julskinka...

Godmorgon där ute!
Nu är det bara två dagar kvar av det där fina som jag får vara med i.
I övermorgon, då ska jag vila huvudet och ställa om mig igen.

Tänk att det krävs så lite för att göra en annan människa glad. Tänk att det krävs så lite för att göra en annan människa ledsen.
Egentligen borde man säga precis vad man tycker hela tiden, i alla lägen. Visst folk skulle bli ledsna och man själv skulle nog också bli ledsen ofta (om alla gör det) men tänk då skulle man få höra allt bra med!
Fast näe förresten, det här var nog en av mina sämre ideer...

Ha det bra nu!

/Mimmi


Jul, jul

...strålande jul...

Juldagen.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Bra saker.
Det har varit julafton bla. Det var mysigt och trevligt. Julkänsla.
Igårkväll när vi var hemkommna igen tog jag och Johanna vid halv tolvtiden på natten en julaftonspromenad. Det var mysigt och den stackaren fungerar som min ventil, hoppas hon trivs med det...

Snön är vacker. Den gnistrar och glimmar. När solen lyser på den går det inte att låta bli att le och att sucka djupt.
Ikväll blir det Sweeny Tood (eller hur det nu kan tänkas stavas)... En kär vän sa så här om den då jag undrade om den var obehaglig "Så fort det blir lite läskigt sätter de bara igång och sjunger... Så nej, den är inte särskilt läskig"
Jag var ute på vischan (ett underbart fint ställe) hos en kompis i tisdags, kvällen innan julavslutningen tillsammans med två andra fina klasskompisar. Vi bakade fudge och ischoklad, sedan gjorde vi även knäck i micron. Fast den blev kolsvart och det stank från den. Blev lite fel...
Men himlans trevligt, roligt och supermys var det i alla fall! Härliga människor.

Imorgon drar det bästa jag vet igång igen. Teater. Tjugo timmar på scen de närmsta fem dagarna. (<3)

Ha det underbart och fint och njut av julkänslorna som dallrar i luften.

/Mimmi


On and on

...and on...

Hej och ... god jul!
Allting snurrar fortare och fortare.
Jag och min fina kusin har ett himla shå´att få in en träff innan julafton, det är mycket, mycket svårt kan jag tala om!
Ojdå, jag är visst trött! Det sticker sådär trött i ögonen och hjärnan säger "sov, sooov min vän". Jag kan nog faktiskt behöva lite sömn, för imorgon smäller det!

Jag har hört en del som tror att´det inte är uttröttande att spela teater. Det kan jag tala om att det är det visst!
Tänk dig det, att du går in i en annan människas kropp, ska röra dig som den, prata som den, tänka som den. Articulera som den, bete dig som den, ha samma värderingar som den.
Du blir en annan människa.
Ja, det är jobbigt, men man blir skönt trött. Sedan är det oftast fysisk jobbigt med, då man rör sig mycket och använder sig av sitt kroppsspråk.
Men teater är så fruktansvärt underbart roligt!

Ha det bra nu och trevlig kväll!