Hon verkar ensam och komlicerad
Hon har ett hjärta utan hem
Hon kanske förlorat någon någon, något kanske slagits itu.
Så var det lov, igen. Det är skönt. För en gångs skull så är det inte helt fullbokat. Jag hoppas på att; umgås med min käre kusin och vän, mina fina estetvänner, gå promenad/er med "hon med bäst humor i världen", hälsa på släktingar i staden sju mil härifrån, bo i båda hemmen. Förhoppningsvis hinner jag.
Har du fått såna där endorfinchockar någon gång. Sådär att lyckan nästan spränger bröstet på dig och försöker rymma ut, sådär att det värker i halsen, sådär så att det gör ont i hjärtat.
Tänk vad härligt om man ändå hade kunnat tro. Men som Thåström sjunger:
Jesus gick på vattnet, det är något visst med den idén. Med två tomma händer byggde han sin månraket. En enkel man som du och jag fast med något bättre manér. Jag vill, du vill. Alla vill till himmlen och åka limousin förstås, alla vill till himmlen, till himmlen.
Ett enkelt sätt att fly från sina bekymmer, problem och misstag.
Tänk vad enkelt och lätt allt plötsligt skulle bli. När man dör så skulle allt lösa sig. Då skulle inte döden vara ett slut utan snarare en början. Tänk så underbart!
Jesus var ju som alla andra, bara lite... annorlunda liksom. Jag menar han kunde hela människor med sina bara händer, gå på vattnet... Och han den där Moses, han, ja han delade på röda havet med sin stav... Underliga människor de där.
Klart att alla vill till himmlen, men frågan är finns den? Vad är oddsen på det.
Nä nu ska jag ta och fixa iordning och sedan slänga benen över cykeln och sparka iväg mot repet. Så idag vankas omtagningar, omtagningar, omtagningar, sång, dans och mycket hjärninformation.
Igår cirkulerade måsar runt skolan. De har hittat ända hit. Det är vår mina vänner, det är minsann vår!
Hon kanske förlorat någon någon, något kanske slagits itu.
Så var det lov, igen. Det är skönt. För en gångs skull så är det inte helt fullbokat. Jag hoppas på att; umgås med min käre kusin och vän, mina fina estetvänner, gå promenad/er med "hon med bäst humor i världen", hälsa på släktingar i staden sju mil härifrån, bo i båda hemmen. Förhoppningsvis hinner jag.
Har du fått såna där endorfinchockar någon gång. Sådär att lyckan nästan spränger bröstet på dig och försöker rymma ut, sådär att det värker i halsen, sådär så att det gör ont i hjärtat.
Tänk vad härligt om man ändå hade kunnat tro. Men som Thåström sjunger:
Jesus gick på vattnet, det är något visst med den idén. Med två tomma händer byggde han sin månraket. En enkel man som du och jag fast med något bättre manér. Jag vill, du vill. Alla vill till himmlen och åka limousin förstås, alla vill till himmlen, till himmlen.
Ett enkelt sätt att fly från sina bekymmer, problem och misstag.
Tänk vad enkelt och lätt allt plötsligt skulle bli. När man dör så skulle allt lösa sig. Då skulle inte döden vara ett slut utan snarare en början. Tänk så underbart!
Jesus var ju som alla andra, bara lite... annorlunda liksom. Jag menar han kunde hela människor med sina bara händer, gå på vattnet... Och han den där Moses, han, ja han delade på röda havet med sin stav... Underliga människor de där.
Klart att alla vill till himmlen, men frågan är finns den? Vad är oddsen på det.
Nä nu ska jag ta och fixa iordning och sedan slänga benen över cykeln och sparka iväg mot repet. Så idag vankas omtagningar, omtagningar, omtagningar, sång, dans och mycket hjärninformation.
Igår cirkulerade måsar runt skolan. De har hittat ända hit. Det är vår mina vänner, det är minsann vår!
Kommentarer
Trackback
