Hjärnförvirrad

...och hjärtförvirrad.

det snurrar litegranna. Inte sådär farligt mycket att man måste lägga sig ned. Det snurrar lite sådär som livet kan göra ibland, så att det suger till i hela ens själ en stund. Så snurrar det.
Det susar lite i öronen och det är lite suddigt framför ögonen. Men det är okej, det räcker att blunda och andas. ibland räcker det så.
Ibland kanske man får prata med hjärnan och försöka förklara för det, tala det till rätta.
Mina fingertoppar är kalla, nästippen med.
En bok med svarta pärmar och vita rena blad är en bra hemlig fin bok. Jag skriver i den. ibland. Då plockas den fram, blir bläddrad i. Men ögonen läser inte om det som varit. Jag räddar bara vissa delar till ingenting.

Vila.

Skjut inte upp saker. en dag kan det vara försent.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0