Det bor en sorg i dina ögon
...Som jag inte når. Det bor en sorg i ditt hjärta som är svår att förstå...
Hur kom den dit?
...Varför blir man som man blir? Allting är så surrealistiskt
Hej på er!
Jag har tänkt på en sak.
Varför finns vi?
Men rymden är oändlig, smaka på ordet oändlig, den har inget slut.
Fast den expanderar påstår de. De som forskar.
Så varför finns vi?
Varför just vi?
Det måste ju bara finnas liv någon annan stans med!?
Vad är det för mening med att vi vandrar runt på en rund glob med våra två pinnar till ben.
Alla har sina egna problem som är så fruktansvärt stora för just dem, men i det stora hela är det ingenting!
Om tvåhundra år kommer ingen ens komma ihåg mig.
Om hundra år finns inte jag längre.
För tjugo år sedan fanns inte jag, jag kom till jorden och försvinner snart igen. Det är sorgligt ju!
Men kanske skönt endå på något sätt, tack för det jorden, mamma, pappa, alla mina förfäder, rymden. Tack för att just jag fick chansen att ha en hjärna som tänker och skapar känslor och minnen och allt.
Tack!
Nu blir det snart mat här i mitt lilla liv. Sedan kommer Dennis och vi ska nog ut och njuta av höstvädret.
Små alldagliga saker som heter Livet, som är trevligt och som jag tycker om att göra.
Äta och umgås med människor jag tycker om.
Ta vara på dagen, för det kan lika gärna vara din sista, sånt vet man faktiskt aldrig!
Eller kanske snarare så här.
Ta vara på den här dagen, den kommer aldrig igen.
/Mimmi
otroligt vackert skrivet mimmi! Fina funderingar, och värderingar.. Det är absolut värt att tänka över..nä men det var häftigt att få tänka lite över det du skrivit.
Du är underbar.
Kram på dig hjärtat.
Asså du? Har var vi djupa igen... Nä, men du har helt rätt! När allt kommer omkring är våra så kallade ''stora problem'' inte ett skit. Utan bara något som får vardagen att inte vara den andra lik. Tid är allt, det är pengar, kärlek, vänner och vad man gör den till. Tid är ALLT!
Därför vill jag dela den med dig <3 Puss!
